Är det museet eller konsten som är det roliga?

Idag har jag varit på Barcelona Museum of Contemporary Art, ritat av Richard Meier. Jag har verkligen längtat efter att få komma dit och se hans vita museum. Kan tilläggas att Richard Meier bara ritar vita byggnader.
Iväg på metron mot Parallelle, sedan borttappad någonstans vid Universitat och till slut framme vid en helt vit byggnad där konceptet skivor och fyrkantighet är väldigt tydligt. Utifrån en väldigt vacker byggnad som verkligen sken i solen, men jag undrar om den ser lite grådaskig ut när det är molnigt...

Innemiljön var lika bedårande som utemiljön med det underbara skuggspelet mellan de olika våningsplanen och ramperna, väldigt sterilt men samtidigt spännande. Men var är konsten? Jag som arkitektstudent är kanske inte den mest partiska när det kommer till sådana här frågor, men jag kunde verkligen inte se att konsten lyckades ta plats i den här fantastiska byggnaden. Den vara snarare i vägen för det rena uttrycket. Tråkig och DÅLIG konst enligt mig (och jag är ändå mycket förtjust i modern konst annars). Frågan är nu bara om det är jag som tycker om arkitektur som tolkar det så här eller om konsten faktiskt var riktigt dålig...

Jag tror att det är en blandning, konsten var inte kul och byggnaden är för individuell för att normaltrist konst ska kunna komma till ett bra uttryck. Det mesta i byggnaden är väl utformat, men just gallerierna fungerar inte. Det kan bero på arkitekturen eller på den sorts konst som finns i gallerierna. Istället för att visa upp rätt trista tavlor av folk som tror att de är så "arty" skulle man ha behövt visa konst som bara äter sig in i betraktaren och tar över fullständigt. Det finns möjligheter för det eftersom allt bara är vitt, men uppenbarligen har de som bestämmer på museet inte förstått detta. Tråkigt tycker jag att en byggnad inte utnyttjas till dess fulla potential.